Igår, den 21/8 -2012. KL. 21.25 somnade mitt älskade hjärta in...

Allt är så tungt just nu här hemma och konstigt.

Lägger in ett ljudklipp som jag tycker passar in på mitt hjärta så mycket..

Jag och Christoffer befann oss på väg hem från Lindesberg igår kväll när mamma ringde och sa att något var fel med Chip, att hon bara tänkte berätta och informera. Så jag beslöt mig att åka hem för att se vad det var för något. Så vi åkte hem till Christoffer, lämnade av fiskarna och allt sedan drog vi hem till mig.

När jag kom hem satt mamma och försökte få i henne äpple för att se om hon ville äta, Chip satt där och försökte och fick i sig lite emellanåt. Men jag hade redan insett att det var nog för sent, att om hon klarar sig till imorgonbitti så skulle jag åka in till veterinären och låta henne somna in där. Så jag satte mig i soffan med henne, la om henne lite i en filt i min famn och bara satt där.

När jag väl hade suttit med henne i soffan ett tag blev hon bara sämre och sämre, och slutade jag klappa på henne utan bara hade ena armen där som stöd och värme så var det som att hon verkligen försökte puffa till mig lite med sitt huvud som att "håll om mig då för sjutton". Då började mina tankar gå igång på att jag måste nog åka in till någon jourveterinär nu ikväll o ta bort henne, för jag vill inte att hon ska lida.

Så christoffer ringde till jourveterinären i Hallsberg som typ bara sa att "Hon befinner sig i något slags koma nu så det är nog bättre att låta henne vara, och är hon vaken till imorgon så är det nog bäst att ni åker och ta bort henne"..

Och det var som jag kände, när Christoffer ringde, att jag trodde inte ens att Chip skulle ha klarat av att transporterats till Hallsberg just då. Så jag satt där med henne i min famn för jag lovade henne att hon skulle inte behöva vara ensam.

Så jag ringde även upp min kära syster och sa hur läget var, att vi hade talat med en veterinär också som trodde att hon skulle inte klara av att åka dit ens. När jag talade med min syster så tog Chip sina sista andetag....

Min älskade lilla Chip, du var en riktig kämpe in i det sista...

Men jag är glad att det gick så fort för dig ändå att somna in så du slapp lida ännu mer..

Just nu här hemma e det så tyst, så tyst.

Nästan skrämmande tyst.

Och när jag varje gång tittar mot din bur så inser jag att du aldrig mer kommer komma tillbaka och stå där och pipa....

Matte kommer alltid älska dig, sin lilla bebis

Hälsa din bror, din mamma och Bellan från mig nu.

<3

Aldrig ska jag sluta älska dig.

<3